Äntligen hemma!

Triss i grabbar i första snön!

Nu är vi hemma i kalla Lycksele. Snön ligger vit på backen här uppe i byn till barnens (inte Elias) glädje. Elias tycker inte att det är kul att bli påpälsad och han tippade ur pulkan ett par gånger med huvudet före ner i snön. Han ser ut som en sköldpadda på rygg när han ligger i snön och inte tar sig upp, stackarn.

I väntan på doktorer......

Efter många om och men så fick vi åka igår. Snacka om att den mesta tiden på sjukhus går ut på att vänta. Oscar for ner till skolan på lekterapin och vi for upp och köpte tårtor till avdelningen och lekterapin. Vi lämnade blomman som Oscar köpt + en marängtårta till hans fröken på lekterapin sen var det dags för dagens PK provtagning, halv elva var det dags för ultraljud hjärta och dom vanliga kontrollerna Allt var UA. Stygnen efter dränen togs bort men det var lite geggigt och hade inte dragit ihop sig bra så dom tvättade med descutan och satte steristrip över. Behöver omläggning hemma också. Hoppas det läker ihop bra. Vi lämnade en tårta till personalen och de nya påslakanseten till kommande patienter. Sen satt vi och väntade på doktorn i en timme. Hon tittade förbi vid tolvtiden och sa att hon hade tid för oss kl. 13 så vi kunde ju ta lunch medans vi väntade tyckte hon.

Jonatan tar kontroller på Oliver och hälsar till Linnea!

Kanonfin när alla stygn är borta!

Snacka om att spräcka tidsplanen, taxin skulle ju komma 14,30 och vi hade inte hunnit städa ur rummet på RMD. Badrummet var klart och packningen likaså men resten, typ kylskåp, skafferi, dammsugning etc hade vi inte hunnit med. Trodde ju i vår enfald att vi skulle vara klara på avdelningen före lunch så vi hade ju inte klivit upp kl. 6 för att städa. Vi tog en snabb lunch på matstället brevid huvudkliniken sen sprang jag upp på RMD medans Roger sövde ner Oliver. Hann med att dammsuga ur sängarna och bädda med överkasten sen var det bara att rusa ner igen på AVD. Vi var på plats kl.13,00, det var inte Ulla, doktorn som skulle skriva ut Oliver. Inte förrän halv 2 fick vi träffa henne och få intyg och recept. Sen var det ju bara att rusa upp till rummet för att städa, hatar att stressa! Det blev någorlunda städat och vi lyckades få ner väskorna till utgången lagomt till taxin kom. Högröda med svetten rinnande sa vi hej till Ronald Mc donald hus för förhoppningsvis sista gången.

Efter incheckning av det enorma bagageberget (en väska vägde 30kg!) var vi äntligen på väg. Killarna skötte sig exemplariskt på flyget och vid mellanlandningen i Stockholm Skönt tt det bara var några gater emellan så det gick snabbt att byta plan. Väl framme i Umeå stod farmor och väntade. Vi fick pussla lite med bagaget men till slut så var vi åpå G. Vi stannade till på Max och åt en hamburgare innan vi fortsatte hem. På väg från flyget kom vi på att vi inte fått descutansvampar och steristrip med för Oliver dränsår så jag ringde en vän som jobbar på sjukhuset för att se om hon jobbade, det gjorde hon inte men hon ringde och fixade så att det bara var för mig att gå in och hämta. Tusen tack, skönt att ha vänner som ställer upp!

Väl hemma så blev smågrabbarna överlyckliga över att få träffa storebröderna. Elias var lite blyg förts men sen gick det bra. På köksbordet stod en påse som det stod Välkommen hem alla 5! Den innehöll denna fina blomma:

Tack så mycket familjerna Sjöberg och Kyrk!

Oscar med årets första snögubbe!