Vi åkte vid 8 tiden från Lycksele med två underbara ungar som satt tysta och nöjda hela vägen ner. Elias somnade och sov nästan hela resan men hör och häpna Oliver höll sig vaken och alert hela tiden. Det har aldrig hänt förut, han brukar alltid sova en stund efter vägen.
Det första tecknet på den fantastiska återhämtningen efter operation.
Väl framme på NUS så gick vi direkt till kemlab för provtagning (pk, natrium, kalium) Oliver gick själv hela vägen från parkeringen utan att vilja bli buren en enda gång = Andra tecknet på den fantastiska återhämtningen!
Vi tog en kölapp, fick nr 91 och nr 56 stod det vid luckan.....vi väntade i nästan en timme och det var fortfarande 10 före oss i kön för att anmäla att vi var där!!!!??? snacka om kasst system......
Vi hade inte tid att vänta för 11,15 skulle vi ju vara på Barnhjärtmottagningen. Så jag pratade med tjejen i luckan och hon sa att det brukar vara lugnare efter lunch och vi bestämde att vi skulle återkomma då. Oliver fortsatte envetet med att vilja gå, vi är inte riktigt
vana vid det ännu utan erbjuder oss att bära stup i ett.
Uppe på mottagningen fick Oliver full uppmärksamhet av 4 doktorer, 2 sköterskor och en sekreterare. Alla var så fascinerad över vad pigg och fräsch han är, så kort efter operationen. Dom tycker han ser ut som en ny unge och det gör faktiskt vi oxå!
Som vanligt när vi är i Umeå är det inga problem med EKG, Blodtryck, sat mm. Oliver är 89,5cm nu och väger hela 13kg. Har ökat minst ett halvt kilo senaste tiden, kan ju bero på att han nästan jämnt är hungrig nu för tiden, det var han sällan innan op. Saturationen låg på härliga 96% och dränhålen har börjat dra ihop sig så mitt descutan tvättande kanske börjar på att ge resultat. (+ att jag la ett torrt och luftigt bandage efter den kraftiga tvättningen igår) Men det kommer inte att bli snygga ärr.....
Ultraljudet gick riktigt skapligt, Dr. Dag hade lite problem med att komma åt att se riktigt bra så Oliver hann bli både otålig och så tyckte han att det gjorde lite ont, vilket kanske inte är så konstigt. Men allt så bra ut, både hjärtats funktion och TCPC:n. Efter det var det dags för lungröntgen, som doktorerna kom på att behövdes för att kolla om det fanns nån vätska i lungorna för annars kan dom inte sänka Olivers vätskedrivande.
Så vi knallade i väg och gjorde det, Oliver var helt exemplarisk och sträckte upp armarna i vädret, precis som man ska göra när man fotar lungor. Sen var det bara 20 minuter kvar tills vi skulle träffa kuratorn, så vi kilade in en snabbis på lekterapin och träffade Linnea. Hon tyckte båda grabbarna blivit så stora, det var ju jättelänge sedan vi sågs.
Hos kuratorn blev vi bara en liten stund för varken hon eller vi hade direkt
något att tillägga men det är ju bra att dom finns om man behöver dom.
Efter det återvänd vi till barnhjärt och fick veta att lungorna såg fina ut och fick ny ordination på vätskedrivandet, skönt! Lillstackarn har pinkat för tio de senaste veckorna. Vi ska tillbaka om en månad på koll igen. Oliver har gått överallt i dag, inte velat sitta i vagn eller bli buren, han har "smitit" iväg i fel korridorer och blivit hämtad, sprungit för fullt medans han ropat : titta mamma, jag springer fort!!! allt utan att bli flåsig eller blå. Är det inte fantastiskt så säg?! Ytterligare tecken på vad bra han mår efter op.
Vi gick tillbaka till Kemlab i förhoppning om att det skulle vara lugnare på em. men vi fick vänta i 1 timme innan provet togs. Vi var klara på sjukhuset kl.15,20 , en heldag med andra ord. Trötta och hungriga tog vi oss i väg. Elias hade somnat i vagnen på lab och vaknade naturligtvis när vi lyfte över honom i bilen men Oliver han somnade som en stock, vilket inte var så konstigt med tanke på hur mycket han gått idag. Vi for och tittade efter en ny bil på Carsteds (dom hade inget som var intressant) sen åt vi lite medans Oliver sov. Han vaknade efter 45 minuter och var jättehungrig så han fick en korv med bröd som han åt med god aptit. Vi passade på att shoppa lite innan vi for hem så det drog ut lite på tiden. Båda grabbarna var vaken nästan ända hem för dom såg på Dennis på DVD skärmarna i bilen. Väl hemma var det bara att koka lite välling/näringsdryck åt de små slagna hjältarna och sen somnade dom om i sina sängar.
Skönt slut på en lång dag!
Nu ska jag göra dom sällskap in i drömmarnas land
Go´natt!
