Gråt och elände....

Har varit utan internet sedan igår (har köpt nytt värde bevis till det mobila bredbandet nu) så därför har det varit lite lite på uppdateringsfronten. Gårdagen innehöll mest bara gråt och elände.

Det började med att den nya nålen på handen gjorde ont när han fick medicin i den på natten. Nålen sattes i stället för CVK:n som dom drog på söndagskvällen. På morgonen hade den pajjat helt och hållet. Sen var det ju det här med fasta inför en ev. drändragning. En törstig och hungrig liten kille skulle röntkas mot sin vilja, emlas för nålsättning, kopplas upp med nya "raketer" i väntan på om det skulle bli drändragning eller ej.

Till råga på allt var det 4 dagar sedan han bajsade! Förstoppning kan vara ett h*vete, framförallt när man är liten och inte riktigt förstår. Till slut beslutades det att dränen fick sitta till i morgon men att elektroderna (pacemakertrådar som barnen alltid har efter en hjärtoperation) skulle dras, samtidigt som en ny nål skulle sättas. Efter att fått nått jätteäckligt pulver upplöst i vatten för magen och dormicum supp inför nålsättning var han i upplösningstillstånd och snedtände totalt på dormicumet. Nån nål fick dom inte in men trådarna kunde i alla fall tas lös, alltid nått! Då kom lab och skulle ta ett kapillärt PK, det var bara att hålla igen.... Det gick ändå skapligt, det märks att att dom är vana. Men nu var det en liten kille, helt trött och slut på som försökte få bajsa och, tack och lov, efter ett rejält klyx så lyckades han till slut att få ur sig, lille stackaren......

Det beslutades att om dränen skulle dras i morgon så skulle dom söva honom på mask, uppe på op och samtidigt sätta en ny nål. Kvällen blev faktiskt riktigt skaplig till slut förutom att han behövde extra blodförtunnande i form av fragmin som ges i låret men efter den sista pärsen blev det lugnt.

Tur att det inte är så många dagar som denna...